Den där ledigheten...

 
Inget lek och bus i snön. Inget fix på nerevåningen som vi hade planerat. I stället är det myskläder, evigt bärande, torka snor och tårar, läsa böcker, torka mera tårar, ge ventoline och varma duschar. Just nu grämer vi oss lite för att vi äntligen hade fått Leon att alltid somna i sin egen säng, men nu kan han inte andas när han ligger ner så vi får natta honom i bärsele (vilket har pajat båda våra ryggar) och sedan får han sittligga när han sover. Så fort han glider ner och ligger mer än sitter så vaknar han och är jätteledsen för att han inte kan andas. Jag tycker verkligen så himla synd om honom.
 
Det har snöat lite i dag här hemma så vi har stått i fönstret och kollat på det vita som trilar ner från himlen. Han kraxar "titta" med hes röst och pekar ut. Vi har berättat för honom att om snön ligger kvar när han är frisk så ska vi leka åka pulka, bygga snögubbar och göra snöänglar. 


Det är tur att Leon fick en mysig morgonrock av mormor och morfar i julkap som han går runt i här hemma. Här på bilden är är han frisk och glad. Saknar verkligen den pigga glada Leon!
Småbarnslivet | |
Upp