Frittfall under tystnad.

Man märker lätt på mig när det är ett bakslag eller som förra veckan; Ett fritt fall neråt. Då är jag väldigt osocial och tyst.


I dag var det sista gången hos psykologen för det här året. Nästa vecka har vi ett telefonmöte.

Vi gick tillbaks lite i tiden, såg framstegen och jag blir imponerad av mig själv när jag inser hur lång jag faktiskt har kommit.

Att acceptera att jag mådde dåligt tog ett tag. Men även att aceceptera att livet måste se och byggas lite annorlunda mot innan, tog med ett tag. Men efter förra veckans bakslag har jag landat lite i just det. 

Vissa saker funkar inte, vissa saker funkar hur bra som helst och jag har en massa både mentala och fysiska övningar jag måste ta till för att vardagen ska fungera som innan. Det är bara att inse att just nu är det så, det finns inga genvägar och jag måste traska på den här snåriga stigen. Alla övningar kan jag i bland känna är jobbiga, tidskrävande och jag blir irriterad över att jag inte bara kan vara som innan. -då har jag struntat i dem. De har funkat några dagar men sedan har jag fallit.

Men för varje gång jag fallit, har jag alltid reste mig upp igen! Fått förståelse för hur jag fungerar och lärt mig något. 

Jag har förresten sytt klart mitt lapptäcke. Det var en fantastisk wow-känsla. Ett projekt som jag fullföljde, jag gav inte upp!! 

Det är inte perfekt gjort eller ser perfekt ut, det är hemmagjort, gjort av mig och Varamon och för mig är det Beyond perfekt!!

Mrs. Beyond | |
Upp