Ny vecka - Nya utmaningar


Att försöka föutse allt som kan hända en morgon med två kids och hitta lösningar på de situationer, katastorfer och fighter kan lätt hålla en vaken till si så där midnatt och lite till.
 
Fem timmar senare börjar väckarklockan jollra och snurra runt i sängen för att få uppmärksamhet. Skulle i det läget betalat dyrt för att ha en snoozeknapp. Men Philip fungerar inte riktigt så. Mattias åker till jobbet, jag och Phille hänger i soffan, kollar nyhetsmorgon äter frukost, klär på oss. Leon bara sover och sover. Klockan 07:20 väcker jag honom, ger honom välling, klär på honom, borstar tänderna och sedan finns det ytterligare tid till lite mys och gos. 
 
Han väljer att åka ståbräda ner till förskolan så jag bäddar ner en trött Philip o vagnen, mutar Leon med en grötklämmis och får även på honom ytterkläderna, mig själv och ut genom dörren. På vgen ner berättar Leon för mig att det finns stora träd högt där uppe (pekar på höga träd) och små träd nere på marken. Han uppmärksammar också att löven som satt på träden högt där uppe nu ligger på marken för de "trillade ner". 
 
Jag glädjer mig åt att jag har lite minnen kvar från mina lektioner från skolan och bärjar berätta om de gröna bladen som fanns i sommras och om klorofyll och allt jag kan om det. Tills jag inser att Leon är två år och lite för liten för det där. haha.
 
Alla kaossituationer jag stressade upp mig för under natten, alla senarion jag försökte komma på lösningar till så jag skulle ha en plan hela tiden och ligga steget före. Låt mig säga att för i dag var det bortkastad tid jag borde lagt på att sova i stället. Men i dag, första dagen helt själv på morgonen ser jag som en stor seger.
 
Firade en lyckad förskolelämning med en promenad tillsammans med en sovande Philip.
 
Småbarnslivet | |
Upp