Lillebror!

 
Den 31 mars klockan 18:37 kom Leons lillebror till oss. Världens finaste lillebror som ännu inte fått något namn. Han var en stor bebis på 4220g och 52cm lång - förlossningen gick jättebra. (Mer om den sen)
 
Första natten på BB gick kanon. Han åt mat vid 02 och sedan sov han till klockan 8:00 och vi ställde in oss på tidig hemgång. Läkaren kom och började göra sina kontroller och då upptäckte man ett blåsljud på hjärtat, något de trodde skulle försvinna inom ett dygn men de ville ändå att vi skulle vara kvar tills dess. Det kändes ändå helt okay och vi blev inte direkt oroliga eftersom de kändes som om det är så pass vanligt och de försvinner av sig själv. Att vi fick stanna var bara en försiktighetåtergärd vi är glada att de tog.
 
Det blev kväll igen och personalbyte och medan jag står i duschen kommer Marie en av de nya barnmorskorna och träffar Mattias och lillebror. Hon reagerar på hans hudfärg (hon har ju inte sett mig) och vill kolla honom för gulsot. När jag kommer så ler hon och säger att de inte är säkert de är något alls för han har ju anlag till pigment men för säkerhet skull vill hon ändå ta prover. Mycket riktigt så har lillebror gulsot med de botar man enkelt med att låta honom sola. Hon vill även ta lite andra prover på honom, mest för säkerhets skull! 
 
Tack och lov för Marie som kom och såg Lillebror, som såg den gula undertonen och som för säkerhets skull tog lite extra prover på honom så man kunde upptäcka det höga infektionsvärdet så pass tidigt!!! Vi fick packa ihop oss och åka ner till NEO. 
 
Prover, massa slangar & sladdar, sondmat och lampa. Lite av varje blir tillsammans väldigt mycket och jag får hela tiden tänka att det ser så mycket värre ut än vad det är. Nu har vi rum på förlossningen och lillebror ligger inne på Neo. När jag blir "utskriven" får vi ett familjerum på Neo så vi är supernära hela tiden. Nu tar vi en dag i taget, hoppas att infektionsvärdet sjunker, blåsljudet i hjärtat försvinner och att gulsoten solas bort!
 
Tack för alla grattis, fina ord och tankar! Svensk sjukvård är verkligen helt fantastik och vi är så tacksamma över all duktig personal som hjälper oss hjälpa lillebror!!
 


Gravid med Syskonet!, Philip, Småbarnslivet | | Kommentera |

En jävligt ond cirkel!


Jag har värkar eller kanske förvärkar som gör jäkligt ont, de kommer ungefär var 7:e minut. Har jag lyckats somna så vaknar jag varje gång. Det blir en extremt dålig och ryckig sömn. Jag är helt slut.. Igen!! 

Så här har det varit sen i torsdags. I helgen fick jag åka in till sjukhuset, få morfin, sömntablett och något som sköt upp/tog bort värkarna så jag kunde sova. Sammanlagt sov jag nästan insett dygn. Hade hoppats på att förlossningen skulle ta fart när jag vaknade utvilad och frisk för en gång skull, men inte. I stället hamnade jag nu precis där vi var innan. Sömnlösa nätter. Värkar som inte tar varken mig eller bebisen någonstans och ett uns av hopplöshet. Det här kommer ju aldrig att gå, bebisen kommer ju aldrig komma ut och förlossningen kommer aldrig att börja - för jag kommer helt ärligt aldrig att orka det!!

Leon firade påsk med mormor och morfar medan vi var på sjukhuset. Han har lärt sig säga mormor nu. Orden bara trillar in, min älskade lilla Tillis-Toss! 
Gravid med Syskonet!, Leon | | Kommentera |

Vecka 38



Nu är vi inne i vecka 38 och har endast 11 dagar kvar tills beräknat datum. Jag och min kropp känner oss väldigt klara med den här graviditeten nu. Psyket och mammahjärtat också för den delen.

Saker jag absolut inte kommer att sakna:

1. Att väldigt många ska påpeka hur groteskt gigantiskt stor jag är. Jag måste ha blivet storleksblind under denna graviditet för jag tycker inte jag är så stor som de får det att låta. Jag är ju gravid liksom, då blir man större och större har jag blivet. Men sättet väldigt många säger det på ger ett intryck av att jag absolut inte borde vara så här stor 11 dagar innan förlossningen, om jag inte väntar trillingar, vilket jag inte gör.

2. Min höggravid-garderob är inte direkt stor så valmöjligheterna är inte så många. Längtar tills jag kan börja ha mina vanliga kläder igen. 

3. Att inte komma upp från golvet, soffan eller sängen. Okay jag kommer ju upp men det är fasen inte smidigt. Inte supersmidigt i allafall! Jag längtar tills magen inte är i vägen så jag kan busa, leka och gosa helt obehindrat med Leon!

4. Tendensen till vaggandet när man går. Ja ush, jag hatar att jag inte kan gå som normala männiksor utan att de på snudd blir en vaggande/gungande gång av de hela. 

Men förhoppningsvis går jag inte över tiden och då är det Max 11 dagar kvar. Jag ser ljuset!!! :) 
Gravid med Syskonet! | | Kommentera |
Upp